vidunerligt

Jag tänker på den


Men jag vill intee....





Synden drar i en, synden vill ha en fast. Detta gör en dubbel. Eftersom man absolut inte vill synda, samtidigt som man vill det.

Jag plågades av tankar på synd för något tag sen. Jag funderade och bad att jag skulle få ett svar på varför jag inte skall synda. Att jag skulle få ett tydligt och konkret svar.

Jag fick då en tanke.... Synden dödar ens inre barn.

Eftersom ordkombinationen "inre barn" har sån betydelse i mitt ordförråd och är även det jag strävar mest efter. Att utveckla mitt inre barn så mycket som möjligt. Så var det mycket talande.

Det inre barnet står för "Nyfikenheten, Öppenheten, Ärligheten, Fantasifullheten, Lekfullheten, Äventyrslusten, Optimismen, Det rutinlösa, Friheten, Det impulsiva, Fridfullheten, Enkelheten, Oskuldsfullheten osv."


Jesus sa.

"Låt barnen komma till mig."

"Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn."

"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."


Barn utan påverkan av sina föräldrar har inga fördomar mot människor.
Om vi tänker oss en by, med enbart två barn i ungefär samma ålder. Oavsett vilka två barn de än är, oberoende deras personlighet, intelligens, kultur, värderingar och ras. Så kommer de två att bli vänner. Garanterat.
Barn ser på världen som den bör ses, med nyfikna, optimistiska och öppna ögon.

Men barn som hindras från att leva som barn blir förtryckta och kan förlora dessa egenskaper väldigt snabbt.
På det sättet är dagens samhälle oroande, eftersom vi snabbt skall bli vuxna. Vissa 12-åringar har sin sexdebut, alkoholen flödar allt längre ner i åldrarna.
När vi alla egentligen skall vara som barn.


När jag insåg att synden kommer döda mitt inre barn. Stärkte det min vilja att inte synda. För mitt inre barn värnar jag mer om än min lusta. Det är inte värt att offra det.
Men människor blir lurade. De tror att deras inre barn får utlopp och blir fri av att just synda. Men de förleds, de inre barnet kvävs och ens inre blir förstört.

Om vi tänker på det Jesus sagt om det inre barnet. Så måste det vara en synd att förtrycka eller glömma sitt eget inre barn.


Men, brukar inte ungdomar och vuxna som är som barn, uppfattas som barnsliga, oseriösa och flummiga.

För ett riktigt barn så är ingenting oseriöst. Även att snacka om bajs och kiss ses som mycket seriöst.
Det oseriösa är inte ens inre barn, utan är också förledande. Det kan man snarare sätta i facket "snorungar" eller snarare "dårar". För barn är inte apatiska, ifall barn känner sig fria och intresserade av det de gör så lär de sig mycket bättre än oss vuxna.

Vad som är en "Dåre" och ett "Barn" är en hårfin gräns. Men skillnaden tror jag ligger i den ärliga uppriktigheten, samt att det dårarna gör alltid i slutändan är destruktivt och skadligt.

Ordet är Guds bästa uppfinning. Gud är ordet. Utan ordet kan vi inte kommunicera, vi kan inte förstå och förklara det vi känner och tänker.


Hur tänker man utan ord??


Allt jag tänker består utav ord. Det icke skrivna och osagda men tänkta ordet. Det är det ordet som påverkar en mer än allt annat.


Hur skulle jag tänka om starka känslor som kärlek om jag inte hade något ordförråd?


Hur är det för dem som alltid varit döva? Skapar man då egna inre ord som inte kan betraktas som yttre ord men ändå är ord.


Men de som alltid varit både blinda och döva då??


Är definitionen på ord, benämning?




Dessa är ordets synonymer.


Glosa, term, namn, benämning, vokabel, uppslagsord, yttrande, uttalande, uttryck, tal, fras, text; pregnant yttrande, talesätt, ordspråk, ordstäv, aforism, löfte, utfästelse, försäkran, avtal, överenskommelse, Guds ord, Guds vilja, Bibeln


Dessa är tankens synonymer.


Idé, föreställning, åsikt, mening, fundering, reflexion; intellekt, förstånd, sinne, håg; avsikt, plan; medvetande, fantasi.




Som det synes så behöver tanken ordet för att riktigt kunna fungera. Även om det inte är ett konkret ord. Så länge någon kan tänka så använder den sig utav åtminstone inre ord.


När yttre ord får de inre orden att vibrera vilket resulterar i en inre bild, det är då orden får genomslagskraft och styrka och kan påverka.


Guds yttre ord fick intet att vibrera så att det skapades visuellt synliga saker. Och därmed finns allt som existerar nu.

Är det samma sak med vårt inre ingenting av tomhet? Det är tomt, inget finns där, förrän ett yttre ord får vårt inre att vibrera. Utifrån detta skapas det en inre bild som ger oss vår fantasieggande kunskap. Däri finns den sanna förståelsen och den sanna insikten för hur saker och ting verkligen är.


Men. Uttrycket En bild säger mer än tusen ord. Tror jag oftast missförstås. En bild säger typ tusen inre ord på kortare tid än vad tusen skrivna ord gör. För en bild benämns, upplevs och förstås av ens inre ord.

Jag bara älskar Isaac Newtons ”Regler för att filosofera”. Så därför skriver jag ner dem här på bloggen.



Regel 1. Man bör ej antaga flera orsaker till naturliga ting än som äro dels sanna och dels tillräckliga för deras förklarande. Mångdubbla inte förklaringarna när en enda är tillräcklig.

Regel 2. Till naturliga fenomen av samma slag äro orsakerna också detsamma. Man bör förutsätta att människor och djur andas av samma anledning, att stenar faller till marken i Amerika på samma sätt som de gör i Europa samt att ljus reflekteras på samma sätt av jorden och planeterna.



Det synes mig uppenbart att även Newton då blev (liksom Sokrates och Descartes) irriterad på filosofins kapacitet att spåra ur i subjektivitet och onödigt tjafs, vilket är tankeförödande.